Bor man som jag i södra Sverige får man förbereda sig på en grön jul. Inte minst i år när det fortfarande går att skörda persilja i trädgårdslandet trots att det 13 december. Utan snö får man istället satsa på att dekorera sin trädgård med ännu mera grönt.
Hur man gör? Mossa, ståltråd, tålamod, acceptans för smutsiga fingrar samt något du vill klä in.
Har ett minne av att jag i mina unga tonår hjälpte till att förbättra golvet i ett av uthusen på gården där jag växte upp. Jag plockade upp det gamla tegelgolvet eftersom jag redan då tänkte att det skulle vara roligt att återanvända det i något trädgårds- eller husprojekt i framtiden.
Många år har gått sedan dess men nu har även denna inredningsdröm gått i uppfyllelse. Min utökade hall har givit mig möjligheten att åtminstone få in lite av det tegel som legat och väntat, men det har krävt en liten arbetsinsats för att lyckas…det är källare under hallen och därmed har jag varit tvungen att kapa alla tegelstenar för att minska belastningen. Vinsten med detta är i och för sig att jag fått ut tre ”klinker-tegel-bitar” på en tegelsten.
(Egentligen ville jag ha detta tegelgolv i köket, men jag inser att det hade varit opraktiskt och dessutom dyrt både för ”tappa-glas-och-porslin-kontot” samt på ”slitage-på-sock-kontot”.)
Så är den sista och viktiga pusselbiten i köket på plats – belysningen. Tre lampor som införskaffats via Malmnäs Möbler och Interiör belyser nu bänkytorna. Med ljus blir allting lättare och när det dessutom blir ett mysigt ljus blir det också roligare.
…minns tillbaka och ser mig själv stå med penna och tumstock i ett rum som någon gång åter ska likna ett kök. Funderar och mäter, funderar och mäter. Var ska jag rekommendera elektrikern att sätta upp ledningarna så att köksbelysningen blir snygg, men inte minst att den blir en god hjälp för köksarbetet?
…och nu tillbaka till nutid: Bra planerat Dag! Du kan vara nöjd!
Eftersom jag utökat hallen genom att flytta en vägg har det uppstått ett behov av att hitta en lösning för den utökade golvytan. Antingen kosta på sig ett nytt golv för alltihop eller hitta en alternativ lösning som innebär bevarande det golv som redan finns.
Jag har valt det senare alternativet för att därigenom också bli en bättre återvinnare. Först har jag slipat ner den gamla parketten (och ännu en gång försett mitt hem med ett tunt lager damm). Därefter har jag experimenterat med två nyanser av bets. Övervägde först att lägga ett rutmönster, men då jag var lite rädd att det skulle bli lite väl mycket mönster i hallen vars väggar redan fått ett ”tegelmönster” nöjde jag mig med att måla in en kompasstjärna. Denna stjärna är dessutom kontrollerad mot en riktig kompass för att visa i vilket läge huset ligger i förhållande till de olika väderstrecken. När gäster i framtiden ställer frågan om var de hittar hittar norr, söder, öster och väster är det bara att peka på golvet för att visa vägen.
Det är en sorg att se när trender innebär att gammalt hantverk inte längre är inne och därmed offras till sopberget. Hade jag bara haft utrymme hade jag samlat alla gamla rustika möbler som tappats ihop och som ofta pryds med diverse sniderier i hopp om att rädda dem för framtiden. Glädjande nog har jag åtminstone utrymme nog att rädda en del möbeldetaljer för att istället ge dem nya prydnadsfunktioner.
Har bland annat satt upp ett band av möbelknoppar framför den putsade skorstensväggen; möbelknoppar från många olika möbler, från många olika hem – tänk om möbelknoppar kunde tala…
Förvaringsplats ska aldrig underskattas. Fördelen med att inte ha tillräckligt med utrymme är i och för sig att man måste lära sig att inte spara allt…och kanske inte heller skaffa sig allt. Skor är dock bra och ha och det är inte fel om de finns i hallen där skobyten ofta sker. För att utmana min egen ordningsförmåga har jag dessutom satt en glasdörr på garderoben där jag tänkt förvara mina fotbeklädnader. Behovet av god ordning kommer därmed också kräva att jag tar väl hand om mina skor.
Utmaningen i detta fall har varit att jag byggt garderoben själv. Den är helt enkelt en del av väggen mellan hallen och vardagsrummet. Och trots att jag anser mig ha varit noga med mått och vattenpass har det visat sig att så inte varit fallet. Varje hyllplan har varit en utmaning, inte minst utifrån att de skulle passas in mellan reglar och andra ojämnheter jag försökt dölja bakom garderobsdörren.
Dörren? Det är en ommålad dörr som tillhör Ikeas berömda Billy-bokhylla.
En inredningsdetalj som jag gått och drömt om länge är att få klä in en vägg med brädbitar i ett stort kollage i olika färger och längder. Idén har verkat både enkel och rolig.
Redan när jag hade köpt huset började jag fundera på var någonstans i huset det skulle passa att genomföra denna idé, inte minst var det skulle fungera att använda många olika färger. Efter hand som färgsättningen av husets olika rum fortskridit har jag börjat tvivla på om det skulle bli genomförbart, tills jag slutligen insåg att idén behövde justeras något för att smälta väl in – istället för många olika färger har det blivit två färger; två nyanser av bets.
Pusslet är lagt och istället för ursprungstanken att klä en vägg är nu halva hallen klädd i brädbitar som jag köpt av en lokal möbeltillverkare.
Bilder på före och efter. Bilder säger mer än tusen ord, så jag håller mig kort idag.
Var? Tidigare separat kök och allrum, som blivit till större kök och matrum.
Att återanvända gammalt känns både bra och inspirerande. Att dessutom använda inredningsdetaljer som tillhört tidigare generationer i familjen gör att huset får mera själ och att jag känner mig känslomässigt knuten till det jag bygger.
I matrummet som knyts ihop med den öppnare kökslösningen har jag givit plats för gamla spegeldörrar som lagts ner för att fungera som bröstpanel…en låg variant av sådan. (Höftpanel.) I detta fall har jag använt spegeldörrar som en gång suttit i det hus där min mamma växt upp. Först tänkte jag att jag skulle använda de vita dörrarna i mitt lilla bygglager, detta för att knyta ihop färgsättningen med det cremevita inslaget i köket. Det visade sig dock att de vita dörrarna hade för mycket gult i sig och jag fick istället undersöka några blå och bruna dörrar som stått och känt sig övergivna. Efter att jag skrapat bort de lösa färglagren dök minst tre olika färger fram och fantastiskt nog färger som till viss del också går att finna i köket – blått som väggen, brunt som skåp och golv, grönt som finns i en lättare nyans i det betsade golvet.
I kombination med de ruffa dörrarna har jag sedan valt en medaljongtapet i blått och guldbrunt. Det är en tapet med exakta kanter och linjer vilket gör att kontrasten till dörrarna är stor. I mina ögon är det dock en kontrast som funkar väl och jag trivs mycket bra i det matrum jag skapat.
Nej! Jag är inte buddhist, men det är en religion med en livsfilosofi som jag i stort kan ta till mig. Inte minst uppskattar jag harmonin i Buddhas ansikte. Har därför samlat på mig några Buddhafiguerar genom åren, bland annat under de två Thailandsutbyten jag deltog i när jag var yngre. Just Buddhas harmoniska yttryck är ett bra inslag i sovrummet (om man vill ha harmoni i sängkammaren vill säga). Istället för att ha väggarna fulla med porträtt på släktingar som tittar ner på en där man ligger i sängen är det liksom behagligare att se ett stillsamt leende från Buddha.
Gamla ramar som legat på mina föräldrars vind i minst 40 år sitter nu monterade på väggen och på små hyllor, målade i samma färg som bakgrundsfärgen, står två buddhor. Jag har alltså skapat mig ett slags 3D-tavlor.
