Gallerier

Istället för en bärande vägg

För att göra köket större och luftigare har jag valt att riva ner en vägg. Då denna vägg var bärande gällde det att tänka sig för när vi tog ner stolpe för stolpe. Enligt en släkting med god kunskap om byggandets naturlagar skulle vi egentligen kunnat ta ner alla stolpar, men en stolpe ville jag åtminstone ha kvar, inte minst för att behålla en viss rumskänsla – det vill säga; att öppna upp kan bli fint, men det kan också bli för öppet.

En stolpe kan ju dessutom bli en fin inredningsdetalj och i det här fallet får jag tacka min granne Paul som kom med förslaget att sätta snedsträvor på stolpen. Bra tips Paul!

Sedan var det dags för färgval igen och min första idé var att kombinera den lätt blåturkos färgen på väggen med en mjuk gul färg. Inspirerad av det färglada Indien och den engelska designern Tricia Guild’s ville jag ”våga färg”. Men valet blev istället att bara delvis våga. Efter att ha provmålat på stolpe, lister och dörrfoder föll mitt val istället på en cremevit färg.

Fönster är husets ögon

Man brukar tala om att fönster är husets ögon och utifrån det perspektivet var mitt hus ganska synskadat på norrsidan. Två små fönster och en dörr var för lite för att lätta upp den dominerande väggen. Ur energi- och miljösynpunkt har detta sätt att planera huset en gång varit rätt. Det vill säga; stora fönster i söder som släpper in solvärmen och små fönster mot norr för att minska energiförlusten i det väderstreck där solen inte kommer åt. Men med dagens 3-glasfönster kan man troligen ta mindre hänsyn till denna princip.

Jag ville alltså ha in ytterligare ett fönster på norrsidan för att förändra husets utseende från utsidan. Det liggande fönstret gör att huset nu ser något lägre och längre ut istället för högt och fyrkantigt. Ytterligare en viktig orsak till att jag ville ha in ett fönster var att det fanns en outnyttjad vacker utsikt mot norr. Att stå och diska blir nu en mindre otrevlig upplevelse eftersom jag kan stå och njuta av en utsikt mot hagar, skogar, vattendrag…och min Mini Cooper Clubman i carporten.

Målet – ett rostigt element

Han skrattade och tänkte troligen att det var det dummaste han hört…

Vem? Jo, låt mig berätta. Jag hade ett gammalt vitmålat element som jag lämnade in till en billackering för att få det blästrat. Väl på plats för att hämta hem det nu helt ”färglösa” elementet frågade lackeraren om jag hade tänkt att måla elementet själv – han hade väl förhoppningen att kunna sälja även denna tjänst till mig. När jag då förklarade att jag hade tänkt att det skulle vara omålat såg han lätt förvånad ut och menade att ”Nu är det ju helt oskyddat och då kan det lätt rosta”. Det var mitt svar på detta som fick lackeraren att skratta: ”Det är bra, för det är det jag vill att det ska göra”.

Målet är alltså att få ett delvis rostigt element, för det kommer passa bättre in i hallens färgsättning där det det ska sitta på väggen. Nu blir det inte bara en värmespridare, utan även en del av inredningen och förhoppningsvis ett vackert sådant…om man nu som jag tycker att rost är vackert.

Sedan några dagar ligger elementet ute i höstregnet och så snart jag anser att det blivit lagom rostigt tar jag in det i värmen för att låta det torka. Därefter kommer jag spraya över en lack som innesluter rosten och ger det skydd som mannen på lackeringen efterfrågade. Tanken är ju trots allt inte att elementet ska fortsätta rosta; det ska bara vara lagom rostigt.

Egentillverkade köksluckor

Min första idé om ett kök var att skaffa in olika sorters skåp och byråer på loppmarknader och auktioner för att sedan kombinera dessa till en köksinredning. Jag insåg dock att detta skulle kräva otaliga loppmarknadsbesök och tur och lycka för att hitta möblerna som skulle bli en bra kombination. Dessutom hade det troligen krävts minst ett år av snickeriarbete för att lyckas foga ihop möblerna till ett funktionellt kök.

Jag ville dock inte släppa tanken på att skapa ett kök med lite unika skåp och gärna med ett lite robust och lantligt utseende. Valet föll på att köpa stommar ifrån IKEA för att trots allt få in funktionaliteten i köket. Dessutom till ett lägre pris. Dessa sparade pengar har sedan istället lagts på inköp av råspont, lim, skruv, betsfärg och lack. (Den lokala trävaruhandlaren har nog aldrig tidigare haft en kund som sorterat igenom råsponsturvalet så noggrant som jag gjorde.) Skåpen från IKEA klädde vi sedan in med den målade råsponten. Inte minst tillverkade vi egna skåpsluckor av råsponten.

Detta projekt var stort, krävande och tog sin tid och jag kan bara tacka min pappa för att han fixade det – för hade jag stått vid snickarbänken utan hjälp hade jag givit upp dag två.

OBS! Lådfronterna köpte jag också från IKEA. Målet var trots allt att vara klar med köket innan jul samt att fortsatt tycka att det var kul att bygga kök.

Puts biter på fejktegel

Tycke och smak förändras med tiden och hade jag inrett huset för tio år sedan hade jag nog själv satt upp så tegelimitation eller om man så vill – fejktegel. Under senare år har jag dock fattat tycke för råa betongväggar.

Murstocken som går genom huset och som jag nu tagit fram ännu mer genom att riva bort skåp och väggar var lätt att slamma upp med ny cementblandning. Frågan var om det skulle funka att få samma blandning att få fäste på den fejktegel som tidigare ägare satt upp på väggarna vid kaminen. Jag testade och kan konstatera att det både fungerade och att det blev – väldigt snyggt!

På golvet under kaminen låg det rödorange klinker, vilket jag också ville förändra. Tanken var att fylla upp ytan med flytspackel till samma nivå som det omgivande trägolvet. Därefter var tanken att lägga på kopparplåt. Jag misslyckades dock och åstadkom istället en yta som hamnade ovanför trägolvet. Men det var ett misslyckande utan större problem eftersom det stelnade flytspacklet blev så bra att jag beslutade att hoppa över kopparn och istället låta ytan vara vackert grå.

Förvaltande av loppisfynd

Jag tillhör den växande skara som gillar att gå på loppis. Jag ser minst tre fördelar med detta sätt att shoppa: 1. Återanvändning och därmed en form av miljöåtgärd. 2. Pengarna går ofta till föreningslivet. 3. Det går att göra bra och roliga fynd.

Vid ett av mina loppisbesök denna sommar hittade jag en hylla bestående av två järnkonstruktioner och fyra hyllplan i furu. Det var järnkonstruktionerna som fick mig att slå till. 50 kronor blev priset på något som jag tänkte att jag kunde använda som klätterställningar för klängväxter. Hyllplanen såg jag där och då mest som överskottsmaterial, men så blev det inte…tre hyllplan har satts ihop till en bänkskiva för köksön, den fjärde har förvandlats till en fönsterbräda.

Vid ett loppisbesök förra året kom jag dessutom över en stor och tung skärbräda i ek för – 10 kronor. Denna har kapats, slipats ner och därefter fällts in i bänkskivan till köksön.

Lägger man till den färg och det lim som krävdes för projektet, samt de slipband som gick åt för att få till en bra yta har jag alltså skaffat mig en snygg bänkskiva med integrerad skärbräda till ett kostnad av cirka 200 kronor.

Extra bred köksbänk

Något som krävt lite extra tankeverksamhet och inte minst merarbete under tiden som vi byggt köket är mitt beslut om att frångå standardbredden 60 cm på köksbänkarna. Jag ville ha 70 cm och till slut blev det till och med hela 74 cm.

Visst förlorar jag en del golvyta på så vis, men istället för att torka golv får jag nu torka en större bänkyta.

Syftet? Syftet är att faktiskt kunna arbeta i köket utan att behöva flytta bort sakerna som ska finnas där till prydnad…dessutom kan det säkert vara en väldigt användbar yta att ställa disk på under lata dagar.

Längtar efter kyla

Det är inte ett foto på förslag till hur du kan pryda dina blomsterlådor och krukor. Det här är ett foto på det enda kylskåp jag har levt med under de senaste veckorna.

Ganska tidigt under min köksrenovering gick det gamla kylskåpet sönder och jag har därför börjat använda svala platser utomhus för att förvara mina matvaror. Detta sätt att förvara mat och inneburit att mina matinköp blivit ganska begränsade.

Sedan höstkylan slagit till ställer jag ut maten på trappan. Detta har grannkatten upptäckt och därmed har maten fått flytta upp i en väggampel.

Leveransen av kylskåpet jag beställt har dragit ut på tiden. Först gällde vecka 39 och därefter vecka 41. I vecka 41 fick jag besked om att fabrikstillverkningen hade fortsatta problem och att leveransen istället sker i vecka 44.

Nu är vi äntligen inne i vecka 44…och jag ser fram emot att kunna göra ett normalt matinköp igen och därmed äntligen få ett fullständigt kök.

Den som spar han har

När mina föräldrar sålde sina kor och rev ut stallinredningen var det glädjande nog så att en del av inredningen sorterades ut och sparades. Vid en senare uthusstädning var dock de gamla bindslehållarna som kornas bindslen satt fästa vid hotade att åka på tippen, men jag räddade dem eftersom jag tänkte att de eventuellt skulle fungera som handtag i ett framtida kök av mer lantlig stil.

Nästan tio år senare har den tanken blivit verklighet. Bindslehållarna sitter nu som handtag på mina hemtillverkade köksdörrar samt på diskmaskinsfronten. Den största bindslehållaren har gått från rollen att hålla fast en ko till att bli en hängare för kökshandduken…den som spar han har.

Berättelsen om ett kök

Jag tänkte ta er med på en resa från tanken om ett kök till att köket verkligen står där. Eller rättare sagt; jag börjar bakifrån. Idag är köket i stort sett klart. Det har tagit sin tid, men då har jag också – med stor hjälp av min händiga pappa – byggt köket på egen hand. Förebilden har varit ett foto på ett italienskt lantkök ur en bok jag fick i present redan 1996. Just nu saknas kyl och frys, tre lampor och ett draperi, men efter många timmar är det som sagt nästan klart och det känns inte bra – det känns väldigt, väldigt väldigt bra!